Syrran har precis flyttat till lägenheten hon bor i och väntar på möbler hon beställt, det skulle tydligen ta några veckor att få soffan, köksbordet kommer förhoppningsvis imorgon. Så efter att jag suttit på golvet i två dagar fick jag och min svanskota nog, så tog mig en promenad till coop och köpte en uppblåsbar soffa.



Hit har hösten redan hittat, bladen har börjat ändra färg och det är verkligen höstväder här, hoppas solen kollar fram en vända, hade varit roligt att se hur det ser ut när det är klart ute, kan tänka mig att man har en otrolig utsikt på sina ställen.



TheLook Quickly Enough


Tiffany's halvsyster TheLook Black-Ice Ebonie

Ja nog för att det är långt kvar på dagen, men dagen har börjat bra. Jag har varit på anställningsinterjuv på jobbet jag sökt här uppe och kan inte annat än säga att jag är väldigt posstivit överraskad, till allt!
Otroligt bra hundhållning, fin anläggning och jätte bra planerat. Mycket jobb naturligtvis men jag hade ju inte räknat med något annat. Så den lilla klumpen med frågetecken jag hade innan är helt borta nu och jag håller verkligen tummarna att jag får detta jobbet och chansen att få denna erfarenheten och upplevelsen.

Nu skall jag leta upp en kamera (eftersom jag lyckades glömma min hemma) och ta en tur i Kiruna och ta lite bilder.

 

För första gången på väldigt länge jag är ifrån mina hundar, och man känner sig helt rastlös! Vad gör folk som inte har hund?

Funderade ju länge till och från om jag skulle tagit med mig Jojo och nu ångrar jag att jag inte gjorde det tänk va mycket vi hunnit träna den här veckan! Men nu sitter jag här och har ju faktiskt två TheLook hundar (Elvira och Ebonie) här så får väl sno dom och gå ut och träna när deras Matte jobbar.
Har bara varit ifrån mina hundar ett dygn och känner redan hur tomt det blir utan dom och hur stor del av mitt liv dom faktiskt är!

Jag har så mycket funderingar och så mycket tankar jag skulle vilja skriva ner, men vet inte vart jag skall börja så lägger ner det för tillfället, kanske dom ramlar över mig igen och då lättare kan få ner det i ord.

Just nu sitter jag i en lägenhet i Kiruna, på en kudde på golvet i ett tomt vardagsrum. Syrran flyttade till den här lägenheten i helgen och det är ännu minst sagt omöblerat. Har skall jag spendera min vecka tillsammans med min syster men också på egna äventyr.

Idag har älskade Simzon somnat in, han skulle bli 11 år om 10 dagar. Tänk så mycket minnen man har med honom och så mycket man upplevt tillsammans han har varit en otrolig hund att ha omkring sig och han har vekligen fått hänga med på alla typer av galenskap och aldrig backat för något. Det finns så många starka minnen och så mycket vi lärde oss av varandra Simzon har fått prova på allt och gjorde alltid sitt bästa och var faktiskt också bra på det mesta. Han är hunden jag gick 200p med på lydnadstävling, vi tävlade agria freestyle cup ett år och gjorde många klass 3 tävlingar i agility tillsammans.

När han var 6½år valde jag överlåta Simzon till min syster, Simzon gillade inte riktig bo med många andra hundar då han alltid haft lite svårt för andra hundar och min syster hade ingen hund och dom trivdes bra ihop så jag valde låta honom flytta dit. Dom passade jätte bra ihop och tävlade och lärde sig massor av varandra. Dock förlät aldrig Simzon mig för att jag övergav honom. Det är så märkligt, men Simzon som alltid varit en social och glad hund i alla människor och även så var efter att han flyttade ifrån mig var glad när han träffade alla andra människor utom mig, då gick han bara undan han hälsade inte på mig. Det kändes märkligt en hund man gjort så mycket med som man bodde ihop med i över 6 års tid, kan dom känna sig övergivna? och vara så envisa så att dom inte ens kan förlåta en för något man gjort fast att det var 4½ år sedan? eller vad var det för instinkter som skapade detta beteende. Ja jag lär aldrig få svar på det, men en sak är säker och det är att Simzon alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta. Och jag hoppas han förlåtit mig nu, när han lämnat detta livet.






Simzon med sina priser efter en tävling med syrran




Jean och Simzon

Här kör vi på i samma härliga tempo, men jag trivs med det. Efter jag kom hem från jobbet blev det hundträning, hade hoppats på att hinna med lite lydnadsträning idag men så blev det inte men tränade vallning på två olika besättningar så hundarna är nöjda och trötta. Lagade mat (kantarellsås blev det av kantarellerna jag plockade) och satte mig framför TV'n en stund minns faktiskt inte när det hände sist att jag kollade på TV. Har packat lite men skall fortsätta nu innan det är dags för att sova, imorgon direkt efter jobbet åker jag och hundarna ner till västkusten för att spendera helgen där.

Här kommer en film när jag och Spot flyttar lammen, jag cyklar och Jojo sitter med i cykelkorgen, Spot gör jobbet :)

Idag har varit en jobbig dag, skönt att jobba, tänka på annat. Men ett steg jag var tvungen att ta för att kunna fortsätta. Nu är det bara två dagar kvar på jobbet, känns att verkligheten börjar komma ikapp nu. Ser fram emot att flyga bort nästa vecka.

Kommer sakna den vackra naturen jag har möjlighet att se varje dag när jag jobbar.

Ibland funderar man tillbaka över livet och vad som varit värt något och när jag gör det kan jag inte hjälpa att jag tänker på Tea, hon har verkligen varit en stor del i mitt liv och följt mig igenom allt.

Idag har jag tänkt mycket på henne och önskar att hon var hemma. Men hon har gett mig så mycket och aldrig egentligen begärt något tillbaka och jag har än idag när jag tänker på henne dåligt samvete att jag aldrig gav henne en ärlig chans fast att hon ville så mycket och gjorde så mycket för mig. Så det minsta jag kan unna och ge henne är det livet hon har idag, jag tänker inte ta det ifrån henne. Jag försöker alltid undvika vara en egoist när det gäller mina hundar och tänka med hjärnan istället för hjärtat. Skulle hjärtat få bestämma skulle jag aldrig låtit Tea gå, men mitt samvete och hjärna sa något annat och idag blir jag lycklig av att se hur lycklig Tea är. Tea har blivit som en valp igen och lever sitt liv så som vi levde det för länge sedan, bara hon och jag och vi gjorde och upplevde allt tillsammans. Det är roligt att se hur Amanda och Tea tagit sig an varandra, men det gör lite ont när man får reda på att Tea blir glad när hon hör en postbil. Saknar hon mig? tänker hon på mig någon gång, gör hundar det?
Ja det är så mycket jag skulle vilja veta, och jag önskar att dom själva kunde ta dom beslut dom själva tyckte var bäst. Jag skulle naturligtvis bli sårad om Tea valde bort mig, men kanske är hennes lycka med Amanda nog med svar på den frågan och hennes sätt att visa mig att hon älskar sitt liv, att hon älskar att ha det så som vi hade det förr.

Jag vet att jag fortfarande är en stor del i Tea's liv och att hon gillar mig och jag tror ärligt hon uppskattar och tackar mig för att jag tog det beslut jag gjorde och jag hoppas verkligen att hon vill komma tillbaka till mig den dagen det är dags för det.

Skrev lite i bloggen igår kväll efter vi kommit tillbaka från svampturen, men dessvärre var datorn inte på min sida så innan jag skulle lägga ut det dog den, och jag valde att fixa lite hemma och sedan leta upp sängen istället.



Vi hittade inte så mycket svamp igår, lite blev det får se vad jag hittar på med det. Men i och för sig är det svårt när man bara går ut i skogen och hoppas man skall springa "över dom" efter ca 1½ timme var det så mörkt att man inte skulle se om man så trampade på en svamp så då vände vi och gick hemåt. Men trotts att vi inte hittade så mycket svamp njöt både jag och hundarna av promenaden i skogen, det är så härligt att gå i skogen och det ger ett sådant lugn när mörkret infaller sig och det bildas dimma över varje vattendrag. Man kan ha hundarna "helt ur kontroll" och låta dom springa runt hur som helst för chansen att man skall möta någon mitt ute i skogen efter 21 finns inte, så dom kan springa och dra runt hur dom vill, för tack och lov är man ju också skonad från att ha hundar med någon typ av viltintresse.


Här kommer lite bilder från gårdagens träning

Svea





Tiffany


Nu skall jag ut och sortera lite får och sedan är det får flytt som gäller.

Har tränat lite vallning och kan inte annat än känna en härlig lycka och blir så stolt över "mina" dom har vekligen huvudet med sig, så mycket tänk och så mycket hjärna och så mycket hjärta :)



Nu åker vi hela flocken jag, Jean, Spot, Tiff, Snygge, Svea och Jojo och kollar om vi kan hitta lite svamp :)

I fredags fick jag ett telefonsamtal som gav mig en stor klump i magen, jag kunde till en början inte svara på om den var där av spänning och förväntan eller skräck. Men jag tänker helt klart ge detta en chans och tänker inte backa!
Efter en helg i Stockholm på grönan och fint hotel har känslorna fått lägga sig lite, det känns både lättare och svårare. Men jag har bestämt mig att om jag får denna chansen tar jag den. Men det är så mycket som måste fixas och ordnas men inget som är omöjligt men en del beslut väldigt svåra.

Kan inte säga så mycket mer just nu. Jag har bokat en resa nästa måndag blir borta tills söndagen och efter det får man se vad som händer med framtiden.

Jag har efter noga övervägande bestämt mig för att sälja min matte, hon är egentligen väldigt snäll och omtänksam men anledningen att jag säljer henne är att hon har väldigt höga krav och jag känner hon aldrig blir nöjd med det jag gör, eller ja egentligen är det nog henne själv hon aldrig blir nöjd med.

Tror hon skulle passa bättre hos någon som är lite mer nonchalant och inte bryr sig om när matte blir uppgiven och besviken fast att man gör sitt bästa. Hon är väldigt snäll och ganska galen och busig men har väldigt höga krav på sig själv, egentligen ingenting som gått ut över mig på något sätt men jag önskar bara någon gång hon kunde vara nöjd. Jag vet ju att jag faktiskt är duktig, det säger ju alla andra!

Så om du känner du vill ha en matte som vill väldigt mycket och aldrig är nöjd med sig själv är detta ett ypperligt tillfälle! Jag kan garantera dig att du kommer få jobba, i massor!


Hör av dig till mig Tiffany om du har några frågor skall jag berätta mer. Pris diskuteras men kan skicka iväg henne biligt till rätt hem. Kan även tänka mig låna ut henne under en period.

Nu har vi varit hemma några dagar, Tiffany började måndagen med att ännu en gång lyckas äta för mycket mat... När jag kom hem på lunch på måndagen var grinden till övervåningen öppen och Tiffany såg ut som en julgris... Joline såg ut som hon ätit med lite mer förstånd. Så ännu en gång blev det vila för Tiffany, vi som hade bestämt att vi skulle filma. Gjorde ett försök på Tisdagen men Tiffany var även då bra svullen i buken så kändes inte 100 fast hon gjorde endel fina grejer. Så idag gav vi oss ut igen, men vet inte varför men hade så svårt fokusera och kände mig inte där, stel och inte närvarande. Rikigt tråkig känsla fast att Tiffany jobbade på och gjorde sitt bästa. Vi åkte hem, tänkte efter och gick ut och vallade en sväng. Imorgon tar vi nya tag och det MÅSTE bara fungera!

Behöver hitta ny motivation och få ett tydligt delmål, skall sätta mig och fundera lite på det så jag kan få upp motivationen och fokuset igen.

Nu skall jag unna mig lite onsdags lyx med hemmagjord plankstek :)

Nu åker vi uppåt igen tillbaka till verkligheten efter en underbar helg. Har fått låna en bil av mamma och pappa som jag skall ha tills min är fixad.

Dagens tävling gick bättre resultatmässigt Tiffany fick 84p och slutade på en 6:e plats. Spot och Svea startade inte, dom var reserver.

Om en stund åker vi förbi Forshaga min gamla kommun där jag levt 3 år, en härlig tid med massor av minnen. För er som inte vet skall Tea börja där igen, hon skall gå där med Amanda. Hon gjorde hanteringstestet ännu en gång nu i helgen och nästa vecka börjar hon skolan igen. För er som vill följa henne och Amanda har dom en blogg här. Vet att både Tea och Amanda kommer få ett kanon år där, och underbara Tea kommer lära Amanda allt hon lärt mig :)

Underbara ni, lev livet nu MEN Amanda glöm inte plugga lite också!!!

Dagens tävling är det inte så mycket att säga om, både Tiffany och Spot fick 73 poäng hamnade strax över mitten på resultatlistan. Kan säga jag inte är nöjd men samtidigt känner jag ingen besvikelse som jag brukar. Det fattas något, kände jag hade dåligt fokus och inte riktigt var på plats. Fanns ingen känsla och inget "jävla anamma" den där tävlingsmänniskan fanns helt enkelt inte på plats. Jag försökte analysera tävlingen när jag åkte hem över, men kunde inte riktigt, vet vad som gick fel och hur jag skall lösa det men kände inte någon besvikelse eller sådant som jag brukar göra när det inte går som jag tänkt, ja helt ur fokus helt enkelt. En dålig start på dagen eller vad man skall kalla det, en erfarenhet rikare och en känsla jag aldrig känt i tävlingssammanhang förut.

När jag kom hem åt jag mat med mamma och pappa och sedan blev det en tur med mustangen. Åkte ut till havet och gick en super härlig promenad bredvid havet, saknar verkligen doften av havet.











Här saknar man inte något!

Nu ger jag upp för idag har minst sagt varit en lång dag. Nu sover vi några timmar och laddar inför morgon dagen, kunde ju önskat en bättre start, men får se det som en utmaning vi sätts inför för att klara av!

Tur man har en sådan underbar familj som alltid ställer upp när det behövs som mest.

Bilen är död.... Ja så kan det gå, har haft bilen inne på lagning hela veckan men antar jag inte skulle hoppas på att saker och ting skall fungera som det är tänkt. Fixar man något krånglar något annat.

Nej ingen nytta att lägga energi på att bli uppgiven, irriterad eller besviken. Det är som det är och bara att gilla läget helt enkelt.


Vi har tagit oss en promenad i det underbara vädret och funderat över vad nästa steg kan tänkas bli, kan inte undvika att jag nästan gillar sådana här oplanerade stop i livet, det tvingar en att stanna till och tänka efter.


Men det vore ju skönt om jag någon gång kom fram dit det var tänkt utan krångel.

Imorse när Tiffany var ute och hon lyckats hitta något ätbart, hon ser nu ut som en högdräktig tik... Så det blir ingen träning med henne idag.
Skall ut ett pass med Spot, Svea och Tiffany's kullbror Snygge (TheLook Red-Hot BBQ).

Min bil är på lagning, hämtade den igår då jag bytt bromsarna på den men i morse när jag åkte till jobbet låg dom på, typiskt min tur, måste dom hinna fixa den innan jag skall åka neröver imorgon. Men lite vuxenpoäng har jag faktiskt lyckats skrapa ihop i veckan då jag sett till att få däcken bytta och en ny luftmassemätare är på plats!

Tack för att du sabbade bilden Tea... Snygge, Mamma Tea och Tiffany

Det känns så bra!!! Nu kör vi!

Detaljer vi skall lägga massa tid på just nu är:

Rutan skall läras om helt, så hon får en bättre possition i den, just nu drar hon sig för mycket upp mot högra hörnet.

När jag lägger och lämnar henne (inkallandet och fjärren) lägger hon för mycket tyngd på vänster armbåge som gör att hon har en tendens att flytta höger tassen något, har skall jag lära in att hon har mer framåt tänkande och ligger mer rakt och låser tassarna.

Få högre förväntan och en mer positiv attityd till ner kommandot (han ner på platsen).

Låsa huvudet på sittande i grupp.

Träna om fjärren och framförallt stå/sitt skiftet, och öka attityden och farten även på riktigt långa avstånd.

Gripandena på apporteringarna… få högre förväntningar hos mig och inte acceptera något slarv på någon av apporterna.

Ja det är lite av det som skall läggas mest fokus just nu, men i Augusti är det vallningen som skall stå i första fokus!

Vi kom till tävlingsplatsen vid lunch på Fredag för att gå igenom veterinärbesiktningen, sedan var det invigning och kvällen erbjöd som vanligt när vi är iväg på våra äventyr på mycket skratt och galenskap. På lördagen började tävlingarna, och jag är inte nöjd med lördagens start, Tiffany kändes inte riktigt på G. Men det känns skönt att vi trotts allt kan ge även på våra dåliga dagar. Lördagens resultat räckte till att vi låg på en andraplacering på 278,5p, inga toppen poäng direkt men endast 10 poäng efter ledande Malin Karlsson med Sam.  Domaren informerade mig efter att jag hade sabbat bort en hel del poäng genom onödiga kommandon jag använde detta tog jag lärdom av och tog bort inför Söndagens start.

Poängen för lördagen:
Sittande 10
Platsliggning 8 (lägger sig på föraren bredvids DK)
Fritt följ 9,5 (Segt sitt vid ena stegförflyttningen)
Dumrutan 6 (står vid sättandet…)
Inkallande 9 (får nerdrag för att jag ropar tiffhit vid alla tre starterna, bara OK göra det vid första informerade dommaren)
Rutan 10
Apportering med Dirigering 7 (hon la sig vid konen :/ och jag ställde henne så då drog han ytterligare poäng)
Hopp apport 9 (avdrag för jag sa stanna när jag tog apporten)
Vittring 10
Fjärren 8 (enligt mig själv seg, och ur fokus så gör ett dåligt Stå sitt skifte)

Känslan var som sagt långt ifrån bra, jag vet ju vi kan så mycket bättre, men samtidigt är det skönt att veta att det är så. Så ja vad gör man, jo jag gick och köpte en bok om tävlingspsykologi sedan satte jag mig och läste lite på kvällen, gick ut och tränade en vända med en härlig känsla och gick och la mig för att vara utvilad inför söndagen och den avgörande starten.

Tiffany kändes mycket mer på G denna dagen och vi hade ett härligt fokus. Dagens resultat blev:

Poängen för lördagen:

Sittande 10
Platsliggning 10
Fritt följ 8 (lite för varvad, pep till vid sidförflyttningarna och satte sig inte i en halt)
Dumrutan 9 (sitter ej vid avslut)
Inkallande 10
Rutan 9 (hon va SÅÅ nära linjen hade panik tills jag såg poängen, nerdrag för hon sprang förbi lite vid avslut)
Apportering med Dirigering 9 (DK kropp)
Hopp apport 10
Vittring 10
Fjärren 8,5 (bättre attityd idag men flyttar fram Stå sitt skifte)

Detta blev totalt 298poäng och en betydligt mycket bättre känsla fast att det va mycket onödigt slarv som drog ner poängen.

Dessa poäng räckte också för att gå om ledarna och vi sluttade som vinnare! Så härligt hade ju hoppats komma med till SM 2012 men nu är det klart och jag kan koncentrera mig helt på att jobba bort slarv och pilla i massor av små detaljer!

Så här nära var det i rutan!

Tiffany är född 13 April 2009 hemma hos mig, Tea fick 3 valpar och Tiffany var ensam tik i kullen. Tiffany var redan som väldigt liten valp väldigt krävande och tog väldigt mycket plats. 
 
Tiffany debuterade när hon var 10 månader och 1 vecka i lydnadsklass 1 och fick då ihop 190,5p, efter det har resultaten ramlat in och hon är nu 2 år och 4 månader och har titlarna LP1 LP2 LP3 Svenskt lydnadschampion och Godkänd vallhund. Vallhundsprovet gick hon när hon var 14 månader och fick då 93p, samma vecka som hon blev lydnadschampion debuterade hon IK-1 och på hennes andra start fick hon ihop 95p och ett 1:a pris. I Augusti 2011 startade vi U-SM i Elitklass och Tiffany vinner och blir garanterad en plats till SM i lydnad 2012, så det är det vi siktar på nu och i denna bloggen skall vi skriva om våra träningar, tävlingar, fram och motgångar.