Här kommer en liten kort film på Tiff och en på Qit.
Det är från lite blandade delar i ett träningspass med fokus på lite olika saker.




Alltid massor att jobba på, men jag ser lite fina delar i varje moment.

Räknade i kalendern och insåg att jag i alla fall sovit 16 nätter under januari månad i min lägenhet. Helgerna innebär mest att jag flänger runt och inget har egentligen ändrats som jag trodde det skulle göra när jag fick mitt ”egna” krypin. Igår kom jag hem tillbaka till Stockholm för att igår och idag gå igenom lite hälsokontroller och sitta vid skolbänken några timmar och skriva prov. Kändes väldigt bra sitta där igen, och saknar nästan tiden i skolan, att skriftligt få uttrycka sig och använda hjärnan vid logiskt tänkande. För idag var det dels det som gällde instruktionsförståelse, Logik, teknik, svenska och Psykologi test som gjordes. Väldigt spännande och verkligen roligt, hoppas det är lika kul få tillbaka svaret sedan bara.

Ja och så var det typ, hem och vattna blommorna, några av mina orkidéer såg lite ledsna ut, två ”pinnar” hade dött, kom på jag glömde vattna dom innan jag åkte för en och en halv vecka sedan, men palmen och den lilla bladväxten i sovrummet var fortfarande pigga och jag hoppas även orkidéerna piggnar till nu när dom fått stå i bad några timmar. Imorgon bär det av mot nya äventyr igen. Då väntar Dalarna, Mora, Rättvik och Lisa. Jag hoppas även jag får se lite andra kända ansikten under dom dagarna jag spenderar i mitt gamla hemma län. Så även Februari börjas med att jag åker bort några dagar. Det skall tränas hund i massor! Och vi skall som vanligt uppleva massa galna äventyr, utforska galna idéer, skratta oss till tårar, vara uppe alldeles för länge och låta tiden bara stanna för några dagar. Jag ser fram emot att få spola tillbaka tiden, men ta alla bra detaljer från det liv jag lever idag med mig.

För övrigt går träningen med Qit bra, igår var jag till södra och körde en liten länkning med Qit, idag har jag kört ur henne allt, verkligen bara låtit henne toka ur totalt, ikväll skall jag köra ett pass till och se hur hon svarade på det. Tiffany har vila, hon åt upp ca 1½ kilo lever godis i Söndags och har fortfarande inte återhämtat sig, igår var hon riktigt dålig, idag är bättre så imorgon tror jag hon är sig själv igen.

Is this really how you want to live the rest of your life?

"It's a lifestyle train like there's no finish line"

Bra dag idag, hundarna var gämna och gjorde riktigt fina grejer. Qit hade kanon vittringar! Inte en miss och elit momenten överlag var super fina. Bara FF som måste jobbas på, ringt svårt få till det i en bra nivå.
Tiffen dundrar på fint som den lyckliga hunden hon är, hon är så mycket enklare än Qit, bara kör behöver inte finnas så mycket tanke bakom.

Filmade lite kommer kanske ut under helgen.
Nu sitter jag och funderar vad jag skall göra med kvällen, jobbigt när man har flera alternativ som drar och folk tycker man borde vara på flera ställen.

Idag hade jag en riktig skitträning, det tar energi, massor av energi ifrån en. Jag känner jag prioriterar min tid dåligt just nu, måste se till att det sker en förändring. Jag saknar effektiviteten, och efter kanon träningen i förrgår var motivationen på topp men ja det kan ju uppenbarligen vända snabbt.

Jag lovade mig själv när jag flyttade till Stockholm att jag skulle sluta flänga omkring i Sverige, det har inte blivit bättre allt är precis som förut, denna veckan Västergötland och nästa vecka blir det fixa lite inför nya jobbet och sedan blir det en tur till Dalarna resten av veckan. Sedan äntligen tillbaka till Stockholm för att vara där några dagar innan det är dags för Norge resan. Mycket på just nu och det är på både gott och ont.

Just nu har jag blivit affärsbiträde i en Life butik, jag som kan noll om hälsokost, känner mig allmänt vilsen och otroligt o oprofessionell mot kunderna, men helt klart en erfarenhet rikare.



Joline fick leka med Sheltiekompis idag full fart blev det

Dagens ris går till SAS Sverige för deras oproffsiga och nonchalanta service.

Dagens ros går till SAS Norge till deras engagemang och bemötande.

Dock blev det inte som jag hoppades, har köpt två flygburar och anmält bägge hundarna för att flyga och tävla dom i Norge i februari. Men nu visade det sig att det planet vi skall flyga med efter vi mellan landat i Oslo på hemvägen bara har plats för en hund. Så nu blev jag tvungen att välja en. Beslutsångersten kommer smygandes.

Attityd, aktivitetsnivå, attityd, aktivitetsnivå, attityd, aktivitetsnivå är ord som ekar i mitt huvud, begrepp jag försöker sortera och få ordning på, så viktiga, så avgörande men så förbannat svåra. Dom skapar en viss frustration, ja inte bara hos mig utan även för hundarna.

Jag vill ha power, jag vill ha attityd och jag vill ha glädje. Men jag vill också ha lugn, stabilitet och noggrannhet. Mina hundar har alla dessa delar på men på olika sätt, och det svåra är att få dom rätt, på rätt plats just för det momentet, just i den lilla specifika rörelsen. Det är utmanande men samtidigt väldigt energi krävande.

Dagens träning länkade jag dom 5 sista momenten, Rutan, Apporterings dirigering, metallen, vitting och fjärren. Det gick okej, i det stora hela jag blundade lite för detaljerna och la fokus på bra förberedelser och transporterna. Momenten var mer menade för att se lite vart vi ligger och vad som behöver läggas mer energi på. Något jag fastnade lite för och som verkligen kändes som det gav resultat var förberedelserna, vad svarar just denna hund bäst på för att ligga i rätt aktivitetsnivå och attityd just inför detta momentet? Det är svårt, och detaljträningen ger lätt en tendens till att tänka samma mönster och nu när jag varit mörkt när man åkte till jobbet och när man kommit hem har fokuset legat där, just på detaljerna. Det är absolut jätte bra men man måste se det i det stora hela om man vill se om det man gör ger resultat.

Något jag tänkt på det sista är att både Qit och Tiff har tendenser till ljud i fotgåendet i början, dom är så taggade och vill så mycket, men om jag med Tiffany ger henne några godisar när vi går i början ger hon sig med ljuden. Jag skulle alltså innan jag går in på tävlingsplan, köra ett kortare fortgående med godisbelöning och hon kommer inte ha några ljud på tävlingsplanen, MEN är det rätt att ge henne godis fast att hon låter? För att få ner henne så hon blir tyst när det väl gäller. Jag vet ju att det uppenbarligen fungerar, har i alla fall gjort det hittills, men det känns egentligen så fel.

Qit har lite samma problem, om jag leker av henne innan och låter henne gå igång ordenligt innan jag går in på planen håller hon tyst, annars kan det komma små pip, jag har märkt det om jag börjar med ett fortgående har hon mycket närmare till ljud än om jag tex kör en ruta eller någon apportering först och belönar den ordenligt och sedan tränar fot. Hon behöver få dra ur sig all frustration innan hon går in och koncentrerar sig. Men samma där, är det rätt slänga fram leksaken och ge henne en kanon belöning innan hon kanske egentligen förtjänar det för att hon skall ligga i rätt nivå.

Ja det var lite tankar som dagens träning erbjöd.

Länge sedan det skrevs något om Joline, vi tränar på sporaliskt och hon svarar bra på det vi gör, full av glädje helt kravlöst och mer högt en lågt. Hon har växt till sig enormt sedan vi tävlade i November, hennes intensivitet, kamplust, driv och allt har mognat och om det beror på vilan hon omedvetet fått eller om det är för hon blivit äldre kan jag inte säga. Vårat mål är ju att ta en klass om året så än så länge ligger vi väldigt bra till i planeringen.

Fick ju en kommentar för ett tag sedan med lite frågor om Joline, tänkte jag skulle svara på det nu, såhär stod det:

Jag och Joline delar födelsedag, vilken ära! :) hon är då verkligen den vackraste hund jag sett (som jag inte haft själv då, man tenderar ju att bli lite hemmablind!) Jag skulle vilja veta hur det kom sig att du valde just zarvos? Läste om dina egna tankar om både uppfödning och relationen mellan köpare och uppfödare, och tyckte att de var så förnuftiga och genomtänkta att du knappast kan lämna något åt slumpen när du själv köper valp. Och så undrar jag förstås om/när du tänker ta en kull på Joline? :) om inte annat så tack för en fenomenal blogg i alla fall, det är så himla fint att se ditt oerhörda engagemang och den kontakt du har med dina hundar!

Här kommer ett litet svar, som jag redan nu har en känsla av inte kommer bli så litet.

Det började egentligen för länge sedan jag började fundera på något annat än en BC, var ju inne på Aussie ett tag men där var turen inte riktigt på min sida så det blev helt lagt på is. Men när tanken kom tillbaka att ha en annan hund, var det klart att jag skulle ha en hund av en lite mindre storlek, jag ville ha en som tillhörde grupp 1 så det inte blev jätte stora kontraster. Det fanns några tänkbara men Sheltien har alltid varit lite extra, men inte vilken typ som helst jag har alltid sagt skall jag ha en sheltie skall den vara av amerikanske linjer. Jag gillar deras typ, lite mer rejäla och sedan gillar jag deras mentalitet. Oftast inte nervösa, väldigt miljöstarka och sociala i folk. Joline uppfyller verkligen det hon är en riktigt cool hund på alla sätt, älskar människor, lyhörd och alltid lätt att ha med sig i alla situationer. Så när det sedan var dags och började bli aktuellt hitta min blivande valp, kunde jag direkt ta bort många kennlar, typ som flesta i Sverige då det bara finns några som har amerikanska hundar och ännu få som avlar på rena amerikanska linjer. Så hittade lite uppfödare i europa som jag var i kontakt med, kollade linjer hundarna och diskuterade en hel del med dom om just deras linjer, sjukdomar, mentalitet och framförallt rädslor och satte mig in i rasen och den amerikanska typen av sheltien. Jag sa jag inte hade brottom skaffa någon valp nu, målet från början var att vänta tills början på 2012 och ta in en valp direkt från USA, men hittade jag en jag gillade innan så skulle jag absolut ta det som ett alternativ om allt annat var rätt. Jag hade sagt att färg inte spelade någon roll. Jag ville ha en bra hund, efter bra linjer som såg bra ut och hade bra storlek, ja som valp i alla fall sedan vet man ju aldrig sådant kan ju ändras under uppväxten. Jolines uppfödare var väldigt tillmötesgående och jag kände direkt att hon visste vad hon pratade om. Hon kunde rasen, linjerna och allt som hörde där till. Hon var ärlig och svarade på mina frågor utan problem, en kontakt jag tycker är viktig, den är alltid bra men den är extra bra att ha ifall man själv har planer på att avla i framtiden, då det du ser bara är en individ, uppfödaren till din hund har oftast bättre koll, både på föräldrar, syskon och andra relaterade hundar som man kan dra nytta av i sin avel.

När Joline väl föddes hade jag ett extra öga på henne direkt, väntade men spänning och såg hur dom utvecklades och växte till sig. Storleken var bra och jag satt många timmar och jämförde bilderna jag fick varje vecka på henne och hennes syskon för att kunna dra en slutsatts åt vilket håll dom gick i sin utveckling (ja nu pratar vi bara utseendet eftersom jag inte hade möjlighet bo nere i Danmark varje vecka) och Joline fortsatte gå åt det hållet jag önskade, när det var dags att se om det skulle bli någon valp skulle Bianca, jolines uppfödaren, ha kvar Joline själv, men då hade jag ju redan bestämt mig jag skulle ha den där valpen! Ja det var den eller ingen, för jag kunde ju vänta annars. Det var inget fel på som andra, det är också jätte fina valpar, men något sa mig bara att hon var rätt. Så efter en hel del diskuterande och förhandlande var det bestämt att Joline skulle få flytta till Sverige och hem till mig. Ett val jag aldrig ångrat. Hon är en härlig hund med super mentalitet som bjuder på många skratt. Och Bianca är en kanon uppfödare som jag har riktigt fin kontakt med och som verkligen bryr sig! Så ja vad mer kan man önska?

Ang ta en kull på Joline i framtiden hoppas jag det. Hon skall HD röntgas och lite så innan var tanken men om allt ser bra ut vore det dumt att inte använda denna trevliga hund i avel. Hon är ju bara 1 år ännu så det dröjer ju men visst finns planerna, och den dagen skall jag hitta den snyggaste amerikanska killen som besitter alla fina egenskaper som hon gör.

Härlig träning, långt ifrån den bästa, men det va inte det vi la fokuset på idag. Den kändes nyttig, givande och skapade många tankar. Jag skall analysera dom och låta träningen smälta in så skriver jag mer om det senare.

Har skrivit CV och personligt brev i två dagar nu, svårt att bli nöjd och när jag väl lyckas få ihop 1 av 3. (skriver olika beroende på vad det är för typ av jobb) och skall skriva ut det börjar skrivaren krångla som jag skrev om innan. Men då helt plötsligt dyker det upp ett mail, jag skall på arbetsintervju imorgon till ett jobb jag mer än gärna vill ha! Jag sökte det innan jul, och så här väldigt passande ramlar det in. Så ja håll tummarna för mig imorgon.

Denna förmiddag har gjort mig tokig.



Allt krånglar inget fungerar som det skall jag jag jobbar effektivt för att få saker och ting gå runt. Ja min första dag som arbetslös har minst sagt gett mig mycket arbete. Inget vill som jag vill och när jag får ordning på det börjar något nytt jävlas, min skrivare har nog gjort sitt nu och jag är mer än trött på den.

Så nu blir det lite hundträning innan jag smäller av totalt, ser fram emot träna ute i ljuset det var ett bra tag sedan jag hade den möjligheten. Och det kommer garanterat ge mig ny energi till att ta ytterligare en dust med min skrivare.

När man kommer till ett stadium där man kämpar i onödan sänks motivationen, det går att jämföras med en hund som egentligen inte tycker det är så roligt att jaga den där bollen den gör det några gånger men tempot kommer att sänkas för varje gång och till slut kommer den gå och lägga sig någon annanstans och kolla på där du står och kastar boll med dig själv. Men det behöver inte vara så det handlar om vad du har för inställning till bollen och med vilken energi och målmedvetenhet du kastar den. Bollen måste ha ett värde, även för dig för att den skall kunna vara intressant för hunden om och om igen. Och du måste förmedla det, på ett tydligt och bra sätt.

Där har jag stått dom sista veckorna, nej jag har inte varit den som kastar, inte heller varit bollen. Jag har varit hunden. Det har fått mig att ifråga sätta vad livskvalitet egentligen är, jag skulle själv vilja säga att jag är en livsnjutare, som plockar ut alla bra delar av allt, lever mitt liv på dom och ser alltid till att ha roligt vilken uppgift som än står framför mig. Men när man hamnar i situationen likt den jag gjort nu, kan man börja ifråga sätta vad som är värt vad, är det värt att lägga för många timmar varje dag på något som inte driver en framåt, något som inte utvecklar en och något som motivationen sänks inför dagligen. Man gör det för att man måste och för att det är en trygghet. Jag brukar alltid kunna utmana mig själv till att ge mer, skapar situationer av små saker som egentligen är obetydliga och kanske mindre roliga till en utmaning jag måste klara, och jag skall klara det lite bättre för varje gång. Det väcker ett intresse hos mig som gör det roligt som gör att jag vill kämpa och hämta den där bollen, en gång till lite snabbare och lite bättre. Men när man står där och inser att detta inte tar en någonstans det drar en på sätt och vis lite baklänges och för mycket energi läggs på det, både på plats och efter är det dags att tänka om. Jag har aldrig varit rädd släppa taget förut så varför vara det nu. Jag har mer att ge och jag vill framförallt ge mer, men där finns varken utrymme eller möjlighet till det. Så då var beslutet enkelt. Jag vill utvecklas och se framåt!

Av dom anledningarna sa jag upp mig från jobbet idag. Jag behöver något nytt, något med kvalité och något som motiverar och driver mig.

Idag har det varit många tankar men jag har bestämt mig.



Varför tröttnar Tiffany aldrig att jaga den där bollen? För att den betyder något, för den är värld att jobba för och för att jag är en lagledare som hela tiden ser till att värdesätta det hon gör och håller bollen vid liv!

Man kan manövrera allt med hjälp av sin inställning!

Målmedveten, driven och en tydlig bild hur saker och ting skall vara. Är en bra början för att lyckas inom det mesta. Men trotts att man skapar sina planer och sina mål är det inte alltid det utvecklas som man tänkt sig. Ibland tar det vändningar och det behöver inte alltid vara fel, hur mycket självdisciplin man än har måste man ibland försöka vara beredd att tänka om och ta andra vägar man kanske inte räknat med, tänkt sig eller planerat.

Ibland måste man helt enkelt se sig själv besegrad och bara följa med på allt som händer. Det är inte likt mig, inget jag är van vid men för tillfället trivs jag faktiskt ganska bra med det. 

Hemsidan ligger ute, den är långt ifrån klar. Men det känns i alla fall bättre än att ha den oaktuella som var där innan. Så ha lite tålamod så kommer det mer info på den allt eftersom.

www.kennelthelook.se

Det har varit en lång dag och efter att jobbat i 10 timmar med en rast på 30 minuter var det minst sagt skönt när man satte sig i bilen, hundarna var med och istället för att ställa sig i bilkön som skapats av alla som skulle hem från staden och sina arbeten få åka i motsatt riktning, mot staden och mot Kungsholmen. Mot Malou, vi har inte träffats sedan december när Qit flyttade hit och det var minst sagt på tiden!

Efter jag hittat en parkering och lyckats bli påkörd av en bil vars förare hade dålig koll på vart den hade sin bil, mötte Malou upp mig och en promenad runt kungsholmen var planerade, vi gick runt och tiden flög iväg, så mycket att ta igen att prata om och så mycket upplevelser att dela med sig av. Det var härligt att ses igen och Qit blev så lycklig att få träffa Malou.

När promenaden var avklarad blev det många skratt i soffan samtidigt som vi slö kollade på TV'n och åt sushi. En perfekt och avslappnad kväll.

Väl hemma blev det lite vittring för Qit, Tiffany får vänta måste köpa nya burkar och spola tillbaka lite i träningen. Morgon dagen är planerad i minsta detalj och inte en minut kommer att få slösas bort. Så hoppas verkligen jag slipper jobba över imorgon, men att hoppas det är nog som att hoppas på det omöjliga, jag vet hur det kommer bli.

Målet att komma i säng innan 00 idag är redan raderat, typiskt mig, hur kan det vara så svårt?

Jobbar på hemsidan, tränar vittring, försöker sammanfatta 2011 men måste ta en paus, ikväll SKALL jag komma i säng innan 00.

Men kan kort sammanfatta 2012.

Planerna är många, förhoppningarna är höga och jag ser fram emot många tidlösa stunder.

Best friends
they know how crazy you are
and still choose to be seen
with you in public

Idag har vi jobbat med vittringen. Tiffany har ju fått endel bakslag där som jag dragit mig för att ta tag i men nu kände jag att jag bara måste se till att göra något åt det. Jag kör med mycket pinnar så hon verkligen får tänka och jobba lite med uthålligheten så hon inte blir frusterad när hon inte hittar rätt, utan att hon kan fortsätta söka med bra nivå och inställning.
Qit fick köra vittringen en mer tävlingsmässig vittring med fokus på nivån och attityden, hon söker över fint och har ett bra tänk. Men har ibland en tendens att bli lite het inte så att det blir fel men känns onödigt ha henne så högt.

Nu skall vi snart köra ett pass till innan det är dags att avsluta denna dagen.

Har äntligen tagit tag i kennelns hemsida så den blir lite aktuell och som vanligt när jag väl tar tag i något blir det mer än vad jag från början tänkt. Så det slutade med att jag jobbade om hela layouten, men det är nog det som behövdes för att jag skulle få motivationen tillbaka att se till att få sidan uppdaterad. Men nu vet ni att det händer något i alla fall och förhoppningsvis tar det inte allt för många dagar innan jag är klar och ligger ute.

Hemma igen efter en lite impulsiv men härlig Tysklandsresa, som även denna färd bjöd på många intryck och galna stunder. Härligt komma ut fast att jag i onsdags hade lite ångest för att än en helg lämna staden och fördriva mer tid i en bil. Men som alltid, vilket jag borde lärt mig vid det här laget, att varje resa blir en upplevelse jag efteråt inte skulle vilja vara utan.

Jag vet jag borde sova, ännu en dag jag misslyckas med att gå och lägga mig innan klockan 00. Jag känner jag måste få lite självdisciplin vad det gäller detta med att komma i säng innan 00 som jag lovar mig själv, varje vecka, varje dag utan att kunna hålla det. Imorgon är jag tillbaka till vardagen igen, upp till jobbet och sedan ännu en dag full av hundträning och ännu en vecka kommer att sväva förbi.

Jag förstår det går fullt av spekulationer nu vad jag gjorde i Tyskland, vet ju hur det var för lite mer än ett år sedan då jag också gjorde en liknande impulsiv resa till Tyskland. Men nej jag har inte varit nere och parat Tiffany eller någon annan av mina hundar. Men jag träffade Christina som har Jess och Hope som är pappa till Black-Ice kullen. Där tyvärr bara två valpar lever idag, Disco och Devil dog bägge unga, den ena av förgiftning och den andra bet i en elkabel, så minst sagt en kull som tycktes vara förföljd av otur.


Hope pappa till Black-Ice valparna

Idag var vi iväg till Vällingby och träna, men för att orka med kvällen bestämde jag mig för att svänga förbi Mc Driven för att köpa en kaffe, vi fick oss en spännande och ovanlig upplevelse, den nya metoden Mc walk.



Tiffany gick igång ordenligt på armen, ja någon schäfer är hon ju inte men intresse finns helt klart :)
Så nu har Tiffany och Qit haft sitt första pass med skydds träning.

Grattis bästa lilla Joline som idag blir 1 år!
Tiden går skrämmande fort!





(Foto: Malin Wijk )

Vem kunde tro att det skulle bli vi <3



Ikväll väntar vi nya utmaningar :)

Ja jag nämnde ju att jag hade fått en julklapp av Amanda som jag lovade återkomma till, nu sitter den på väggen och här kommer en bild. Det är en härlig samling av foton från dom dagar Amanda och jag haft i Äppelbo. På hundarna som betytt så mycket för mig men som inte följer min sida längre, lyckliga dagar från lyckliga stunder i en samling. Dagar jag vill minnas och nu kommer bli påmind om varje dag.

Ny energi, nya lyckorus och känslan är på topp just nu!
Träningspasset med hundarna var magiskt, ja jag är lyckligt lottad, jag har en fantastisk tur som får möjligheten att bo under samma tak som dessa hundar för dom har det, dom har precis det jag söker, det lilla extra och det som får en att bli motiverad till att ge mer, vilja mer och som driver en till att fortsätta. Det regnade och var genomsurt på planen, det var dimigt och kallt, min skor var genomsura men vad gör det när känslan hur man ser hunden laddar till 100 för att komma ut på ett kon skick. Hur dom snabbt vänder upp förväntansfulla och ivriga på nästa kommando. Och bara flyter egenom hela träningen med så minimala missförstånd att knappt jag lägger märke till dom!

Underbara hundar!

Nu har jag kommit hem. Och ärligt känns det som jag varit borta hur länge som helst. Det har varit en härlig roadtrip som bjudit på många nya upplevelser, infalls vinklar och intryck. Både negativa och positiva. Men i det stora hela har jag haft det väldigt bra.

För er som inte riktigt hängt med tänkte jag kortfatta min resa. Det började med att jag åkte ner till Trollhättan där mina föräldrar bor där jag firade julen innan jag åkte vidare till en bekant i Tidaholm där vi gick ut på kvällen och förmiddagen dagen efter blev det hundträning innan jag fortsatte min resa upp mot Dalarna och Venjan där jag festade in det nya året. Och nu idag fortsatte resan hemåt och nu ikväll låsta jag upp dörren till min lägenhet och ramlade in ner i soffan och öppnade all post. Det är skönt att få komma hem och sätta sig en stund, känna hur allt kommer ikapp och ge sig tid att tänka. Dagarna när man är ute och far blir lätt hastiga och man tar sig inte tid att backa bak ett steg och se saker från andra perspektiv. Sammanfatta allt och se en helhet och låta alla upplevelser falla på plats. Jag sitter och kollar på bilderna jag tagit dessa dagar jag varit borta, jag små skrattar för mig själv och kan inget annat än känna vilket härligt liv jag har. Fantastiska upplevelser, fantastiska vänner och fantastiska möjligheter att göra precis det jag vill!