Inatt ær sista natten hær, jag ælskar rent ut sagt det hær landet, super hærliga mænniskor, så vackert och allt har varit så vældigt lættsamt. Jag skulle nog kunna sæga att jag lætt skulle kunna spendera en vecka till hær.
Tiden hær har gått fort och tænk att det redan ær Måndag ger næstan lite ångerst. Vi kommer hinna med något træningspass till imorgon innan jag læmnar gården før att flyga hem, hem till røran. Men jag kan ju inte blunda før att jag saknar alla dær hemma, så det skall bli skønt att komma hem och træffa dom alla igen. Med ænnu en pusselbit på plats, jag vet vad jag kommer pyssla med och så fort allt drar igång har jag det som riktlinje att det ær dags få lite struktur i mitt liv, lite rutiner. Jag tror alla mår bra av att ha rutiner att leva efter, inte rutiner som tar øver och begrænsar men som på något vis ger en trygghet som skapar møjligheten att man också bara kan ta det lugnt ibland, sakta ner och se sig omkring.

Det kommer kænnas bra læmna Spot hær, han kommer få det kanon och han kommer få jobba i massor, precis det han ær værd. Han ær en fin hund och mina dagar hær har vekligen påmint mig om det. Jag ser fram emot att komma hit igen nær dom utvecklats mer och se dom jobba ihop.

Qit går bættre och bættre hon hittar balandpunkten hela tiden så vi jobbar med att få henne flanka ut fint ifrån den och jobba i balans, hon gør små utgångar upp i baland och hæmtar hem djuren. Ibland ligger hon på lite mycket nær hon driver. Men det ær ju bættre det æn att dom ær loj, alltid enklare jobba ner tempo på dom. Det blir mer och mer hjærna nær hon jobbar och hennes sjælvførtroende væxer før varje gång. och nu førsta gången sedan jag gjorde mig av med fåren, saknar jag vallningen, denna typen av hundtræning och alla timma jag slitit mitt hår øver hoppløsa får och hoppløsa hundar och en før envis mig.