Detta har nog varit jobbigaste fömiddagen i mitt liv, tänker inte skriva om det nu det klarar jag inte av. Jag har hållt ihop och försökt vara stark och det har gått bra jag har hållit masken så gott det går se det positiva i det hela men nu går det inte längre. Jag vill bara sluta tänka. Men nu är det som det är, det kommer nog blir bra. Någon gång. Just nu vill jag inte tänka tillbaka, tillbaka på alla känslor, uplevelser och minnen utan bara tänka framåt den känslan är enklare men just nu går det inte, vill ju minnas och glädjas inte minnas och gråta. Det kanske kommer en dag jag klarar det, men det kommer ta tid.

Underbara lilla vän, jag gjorde det för att jag älskar dig hoppas du kan förlåta mig för jag kommer nog aldrig förlåta mig själv!