Idag skulle Simzon blivit 11år och jag kom och tänka på honom idag när jag läste en valpköpares blogg, om hur hennes valp kastade sig efter personers väskor och påsar. Simzon var en hund som älskade att bära på saker, han var sådan hela sitt liv, bar man på något skulle han bara hjälpa till. Hade man något i händerna studsade han framför en tills man gett honom något han kunde bära på. Bar man inte själv på något hittade han en pinne eller annat han kunde ta med hem. Han var en samlare helt enkelt.

En gång för många många år sedan jag var ute och gick med Simzon gick jag förbi en A-lagare som nästan alltid satt på ett ställe bredvid en väg och hejade på alla som åkte förbi med bil. Simzon gick som vanligt lös och vi skulle gå förbi denna gubben som vi gjort många gånger förut, han var väldigt glad i hundar och ville gärna hälsa på dom och lockade dom till sig, Simzon som va en väldigt social hund tog gärna den chansen att bli klappad lite. Han travar fram till honom fick sig en klapp och jag lockar på honom så vi kan gå vidare i all hast när han springer ifrån honom nyper han tag i kassen han har vid sina fötter, det var gubbens öl som var i dom, det blev lite liv och gubben ropade med ett hjärtskärande skrik efter sina öl, jag skyndade mig ta kassen ur Simzons mun som inte fattade någonting, gav tillbaka den till den mer än upprörda gubben och bad så hemskt mycket om ursäkt för min hund beteende.

Tänk så många pinsamma men nu i efterhand roliga minnen man har med sina hundar, detta är nog min och Simzons starkaste och också mest pinsamma.

Simzon dagen innan han somnade in