Tävlingspsykologin är ju en väldigt viktig del när man tävlar oavsätt vad man tävlar i, jag märker stor skillnad om jag tänker på hur jag är idag och hur jag var för några år sedan när jag tävlade. Jag började ju trotts allt med hund 1998 och gjorde min första tävling 1999, men innan det tävlade jag även i friidrott så jag har alltid varit en tävlingsmänniska och tävlat så länge jag kan minnas. Den största skillnaden nu och för några år sedan är att det känns som jag är närvarande på ett helt annat sett nu, jag kan tänka när jag är inne på planen och jag kan fokusera rätt. Skulle någon fråga mig för några år sedan skulle jag inte säga att jag upplevde mig själv frånvarande eller i dåligt fokus, och dom skulle nog inte uppleva det heller, men idag när jag själv känner utvecklingen vet jag att det är så. Det gäller ju att våga ta för sig, våga göra som man brukar, tänka egenom allt innan ha en plan B och kanske C och kunna ta till den om något oväntat inträffar. Kunna tänka klart helt enkelt.

Jag umanar mig själv hela tiden och alla vet hur viktiga alla förberedelser är och att man får dom rätta mentala förutsättningarna för att orka hålla fokus på en tävling. Att jag lyckades ladda om efter den där händelsen i början av Mars och gå över 300 poäng har nog fått mig att öka mitt fokus och min koncentration ytterliggare lite, för jag vet att jag kan.

Igår tävlade jag Qit, förutsättningarna var allt annat än bra, sådana där som man kan uppleva orättvisa mot både sig själv och sin hund, för om man inte själv är i god "tävlingskondition" psykiskt och fysisjt är dte ju aldrig rättvist kräva någonting av hunden. Men igår gjorde jag det i alla fall. Jag och Qit är mitt inne i en stor förändring av våran träning, vi måste tänka om och där är vi nu, träningen ger sakta resultat men jag har inte en anning om vad det leder i slutet. Om det kommer bli bättre eller sämre. Men eftersom denna helgen var sista helgen som man kunde kvala in till SM stod jag som Reserv på en tävling. Jag gick på jobbet 18.00 och skulle jobba till 6.00 och på kvällen när jag jobbar ringer dom och säger jag har en plats, jag tar den fast jag vet vi egentligen inte borde men jag skulle ångra mig om jag i alla fall inte försökte få dom där SM poängen och bli garanterade en plats. Så ja förutsättningarna var inte dom bästa hem, försöka sova 2 timmar innan jag skulle upp och tävla och tanken att jag skulle vara på jobbet 17.30 igen och köra ett ännu 12 timmarspass gjorde ju det inte lättare. Att det under natten också kom 15 cm snö som även läg kvar när jag vaknade är ju sådant som kan påverka en psykiskt ja också till stor del fysiskt för många hundar eller kanske föramförallt många förare tror att det påverkar deras hundar att det blir sådana omställningar, och då skapar dom direkt en osäkerhet som överförs till hunden. Men okej jag kan erkänna den där planen med 15 cm tung blötsnö var ingen mysig i och skulle jag åkt för att träna skulle jag valt en plogad parkering istället för att försöka gå rakt och inte halka fram och tillbaka var omöjligt.

Så saker som kunde påverka min fysiska och psykiska tävlingskondition den här dagen:

*Dålig planering, visst jag visste jag stod som reserv men få reda på det kvällen innan när man redan är på jobbet är ju inte ultimat.
* Väderförändingarna, från barmark till 15 cm blötsnö.
* Totalt 2 timmar sömn dom senaste 24 timmarna.
* Sista chansen att få en ordinarie plats till SM, pressen som blir av det som lätt gör man hamnar i fel fokus.

Ja det var ju dom tydliga grejerna sedan finns alltid massor av saker, hur träningarna går och olika problem man stött på.

Men jag kan stolt säga att jag är proffs på att fokusera och kunna gå in och prestera under press och dåliga förhållanden, för fast att jag vet vi har 100 grejer jobba på och fast att jag vet att vi är mitt i en förändring lyckas vi gå in och gå 298 poäng under dessa förhållanden. Så där med har Qit ett snitt på 299,5 och är klar för SM 2012.

Två hundar på SM, jag är lycklig som kommer att få starta dom två bästa på SM, nu är resten upp till mig, nu jäklar skall vi ge allt!

Mina bästa!

Gröt dag... En ny dag med gröt, hmm gick som igår typ. Tänkte testa kanel tipset jag fick men upptäckte jag inte hade någon kanel hemma, for prova det imorgon.

Det är också fredag den 13.... Hittills har jag inte upplevt att den dagen skulle skillja sig från någon annan...

Men det är inte vilken fredag den 13 som helst det är Tiffany och hennes bröders födelsedag, tänk att det var 3 år sedan Tea skulle få sin första kull, kullen jag hade väntat så otroligt länge på, allt började segt med att vattnet gick och inget hände timmarna gick och jag ringde strömsholm, dom meddelade mig att första valpen skulle vara död för det fanns ingen chans att den skulle klara sig så länge efter att vattnet gått. Dom rekommenderade jag skulle komma in, men det är över 3 timmar bil väg dit så jag testade ringa Falun, dom sa dom inte skulle göra så mycket och tyckte nog jag skulle avvakta så länge Tea var pigg och verkade må bra vilket hon gjorde, tiken går ju alltid i första hand i sådana här situationer. Och sedan drog allt plötsligt igång och först ut kom Tiffany, och ja en valp och hund som lever mer än henne har jag aldrig träffat. Älskade lilla röd myra som sprider så mycket glädje, hon är min "once in a lifetime dog" det vet jag och jag kommer ta till vara på varje minut med henne!









Just ja skall svara på en kommentar, fick frågan hur gammal Inez är nu och hon blir 13 veckor imorgon.

Jag har gett mig på ett nytt projekt, lära mig tycka om eller åtminstone äta gröt.
Egentligen lever jag ju med tanken, varför lära sig äta/dricka något man inte tycker om. Men i detta fallet hade det ju varit bra, det är otroligt lätt att fixa till, nyttigt och snällt mot magen, och eftersom jag bestämt mig för att inte äta något under nätterna när jag jobbar då jag är övertygad det inte är bra, vore ändå gröt ett alternativ på kvällen dom kvällarna jag känner jag måste ha något i magen. Så idag var dag 1 på mitt ”lära mig äta gröt projekt” jag kan säga det gick sådär…

Idag är sista kvällen innan det är dags för jobb, ett dubbelpass har jag fått så kommer jobba över 90 timmar dom kommande 8 dagarna, men jag ser fram emot att jobba en period till nu, dessa 4 dagar jag varit ledig nu gör mig verkligen rastlös, men jag måste vänja mig vid att kunna vara ledig och njuta av det också men för tillfället känns det mest värdelöst.

Du måste vara den mest godtrogna varelsen på denna jord för fast att jag lurar dig varje dag tror du alltid på allt jag säger!

Härliga Mallen Fixa

Här kommer del två på Inez träning av fotgåendet detta filmade jag i Tisdags, jag hoppas på att kunna filma med gämna mellanrum så man kan se utvecklingen.

Lite träningsbilder på Inez och Beck





Beck

Det är sällan jag hittar någon musik jag verkligen bara gillar, det finns väldigt mycket bra musik och jag kan nog säga att jag lyssnar på musik minst 10 timmar om dagen, och när jag jobbar blir det ännu mera då är det nog typ bara när jag sover jag inte har musik igång. När jag åker bil, när jag är ute och går och när jag går omkring här hemma. Hela nätterna jag jobbar. Så ja det är nog bara när jag sover, umgås med folk och tränar (ibland även då) som jag inte har musik igång, och detta är en låt som bara fastnat, tycker den är riktigt bra!

Jag hade planerat min kväll så väl, hade lovat vara hundvakt åt en kollegas Rottis hane och skulle äta Sushi som jag varit sugen på sedan lördags kväll och kolla på TV bara ta det lugnt och försöka ställa om dygnet igen. Gick upp strax efter 13 (jag jobbade till 07 imorse) och åkte och tränade hundarna, Qit och Tiffany fick var sitt pass. Sedan åkte jag hem och väntade på hunden jag skulle passa, han med att träna Inez och Jojo en sväng innan dom dök upp.
Tog en promenad och tog det almänt lugnt tills jag tänkte det var dags att köpa mig lite sushi åker iväg och inser att varje litet sushi ställa i närheten är stängt, besviken åkte jag hem och skulle sätta mig framför TV'n med en omelett istället och inser att TV'n eller ja boxern inte fungerar och det var min kväll det. Får höra med hyresvärden imorgon vad som kan ha hänt med boxen.

Inez tycker det är intressant med besök av stor hund, för jag tycker verkligen han är stor. Men fast hon antagligen bara väger 1/7 del av hans vikt är hon klart boss. Det första hon gör är att berättar att han inte får vara i närheten av hennes soffa, och när jag gav honom mat gick hon fram puttade bort honom och började äta och när han närmade sig, morrade hon åt honom. Vad skall man säga, självinsikten är inte så bra, han skulle kunna ta slut på henne på en tugga om han inte varit så snäll.



Inte ens äta fick han göra ifred, Inez gör som hon vill...

Tog mig tid och läste igenom lite bloggar jag inte tagit mig tiden till nu när jag varit borta. Jag kollar in på Lisa's ja jag måste berömma henne för hon har blivit väldigt duktig på att uppdatera. Bläddrar ner bland inläggen och läser det skrivna. Plötsligt kommer jag till ett inlägg som verkligen berör, ibland vill jag inte bli påmind, jag vill inte tänka på det, jag blev påmind igår och nu idag igen. Jag längtar inte tillbaka, det gör jag inte det vet jag men vissa dagar önskar jag mer än någonsin att jag kunde tagit med mig vissa delar av det livet jag levde förut. Orden och bilden i inlägget skapar så många minnen, så mycket glädje och för stunden önskar jag att jag stod där, precis där just då. Vi visste alla tre dom där augusti dagarna att tiden skulle förändras och att vi skulle gå skillda vägar, men vi var så förbannat bra på att leva i nuet och vi tog tillvara på varje minut!

Lisa's ord:

Jag minns en känsla. Jag minns upplevelser.
Jag minns något som känns som ett annat liv.

Jag saknar känslan, Jag saknar upplevelserna.
Jag saknar det livet.

When summer turns to winter,
And the present disappears,
The laughter we were glad to share
Will echo through the years.
Though other nights,
And other days,
May find us gone our separate ways,
We will have these moments to remember.




Jag minns och jag saknar, bästa tiden, bästa ni, bästa VI!
Tänk att det snart gått 5 månader sedan jag lämnade Dalarna jag packade ner mina sista lådor bar ut dom till bilen och låste dörren på det som en gång varit mitt hem. Jag minns känslan jag önskar att jag hade som inte fanns där, jag kände verkligen ingenting just då, men jag kände mig inte tom heller, jag kände mig förhoppningsfull för framtiden. Men jag vet att jag önskade att jag kände något, för jag borde ha kännt något när man låser sin dörr för sista gången och lämnar allt man levt i dom sista 4 åren. Jag ser allt lite annorlunda idag när tiden har passerat och man landat i något nytt. Endel saker förstår man sig inte på varför man gjorde, andra vad man väntade på och endel hur man kunde lämna. Att det var rätt det vet jag man kan innan stå och tvivla och fundera men när man väl tagit beslutet och gett sig av känner man nog ganska snabbt om det val man gjort var rätt, för även om jag saknar och ibland önskar att jag satt där i det ljusa köket en sen höstkväll med maten på bordet med dom bästa människorna runt mig efter en lång dag utomhus med dom mest galna äventyr man kan tänka sig, vi kunde skratta så totalt okontrollerat vi kunde sitta helt tysta utan att säga ett ord och trotts det förstå vad den andra tänkte, vi kunde bli arga och besvikna på varandra, aggera ut det, lösa det och skratta åt det. Denna hösten fast att det var så mycket som skulle förändras och hända kan jag inget annat än le när jag tänker tillbaka på den, för det är utan tvekan den hösten jag har med mest minnen och glädje som kommer följa mig resten av mitt liv.