Som ni säkert har förstått finns ju tankarna att para Tiffany vid nästa löp, om hon håller som hon gjort innan kommer hon löpa i Augusti och letande efter hanhund är i full gång och jag stirrar mig blind på stamtavlor, resultat och statistiker. Aldrig har det varit såhär svårt!

Tiffany är verkligen värd det bästa och det svåraste är att jag vet precis vilken typ av hund jag skulle vilja para henne med, men vart hittar man denna? Skall jag vara ärlig vill jag ha en som är så lik henne det bara går, jag är väldigt nöjd med hennes egenskaper och det finns inte några jag ser som ett problem och inget jag känner jag sådär direkt vill försöka ändra, hade jag kunnat klona så jag fick en hel kull med Tiff kopior ja då hade jag gjort det utan att fundera. Men ja lika bra sluta drömma och fortsätta leta. Jag vill ha en hund som visar att den fungerar, det skall vara en vallhund med känsla, stil, som kan flytta djur och har öppna flanker, det sista är väldigt viktigt då Tiff har en tendens suga lite in mot djuren och det samma gäller Tea. Mentaliteten en väldigt viktig bit, jag vill inte ha några rädslor, jag skulle helst vilja att den har bevisat kan jobba och prestera under pressade situationer och jobbiga miljöer. Den bör också ha ett kvickt rörelsemönster och stort föremålsintresse.

Så ja vart hittar men denna meriterade vallhund, med statistiker som också bevisat kan prestera i lydnaden , har bra driv och föremålsintresse och en mentalitet utan stress och fötterna stadiga på jorden. Kan jag hitta en hund som har allt detta, ja rättare sagt jag skall ha en hund som har allt detta, eller i alla fall en hund jag ser har potential och är av den hundtypen att om föraren hade haft det intresset skulle hunden vara där. Men så svårt, ingen hund är perfekt så är det, och ju mer man kollar upp en "tänkbar" ju mer "fel" dyker det upp, får så är det letar du tillräckligt länge hittar du fel och då får man börja värdera och ställa dom i proportioner till hundens andra egenskaper för att ta ett beslut. Men om jag ändå stod där, jag har några alternativ jag forskar i just nu så får jag se sedan hur det blir. Jag hoppas ju på att hitta hunden som bara känns helt rätt!



(Om ni är intresserade av valp har ambitioner att tävla, oavsätt om ni försökt kontakta mig tidigare eller inte är det bättre ni testar skicka till denna mail adressen jag nämner nedan, den jag har på hemsidan krånglar en del har jag förstått, skall byta där men inte riktigt tagit mig tiden, mailen är [email protected] )

Sitter och redigerar bilder i soffan i vardagsrummet, TV'n är igång, enbart för att det skall vara lite ljud runt omkring. Men lyssnar lite och det är reklam, då kommer en reklam för någon typ av dejtingsite vet inte vilket och dom säger något i stil med: Hos oss träffar 55 personer sin partner varje dag. Du funderar jag lite hur kan 55 personer träffa varandra varje dag? Då måste ju någon träffa två, eller?

Ramlat ner i soffan nu, dagen är inte slut ännu och ärligt känns det lite trist sitta inne när det är sådant underbart väder ute, men ärligt är all energi slut nu och hade tänkt orka med ett litet träningspass till innan jag ger upp helt. Kom hem från jobbet imorse sov två timmar och sedan upp för att åka och träna skulle träffa Kattis med TL Happy Jayson på andra sidan staden för träning. Har inte träffat Jayson sedan han flyttade vid 8 veckor så det var spännande att se hur han utvecklats, han var en glad individ med massor av energi, föremålsintresse och väldigt kontaktsökande, ja det är nog så jag kort skulle förklara honom. Det kändes som han och Kattis jobbat ihop sig bra och som att dom hade ett fint hållbart sammarbete.







Jayson och Matte åkte efter några timmars träning och jag stannade kvar på klubben tog en promenad och tränade lite till. Över 4 timmar blev det totalt, men vädret var underbart och jag hade nog kunnat sitta där ännu.



En frusterad Inez



Qit, tar varje uppgift på fullaste allvar



Sedan åkte vi tillbaka mot staden och mötte upp Malou för en härlig promenad vid vattnet.

Nu sitter jag här samlar lite kraft för sista passet, hundarna borde vara trötta men Inez och Qit roar sig just nu med att leka med varandra. Känns som det kommer bli tidigt i säng för mig idag, imorgon väntar första dagen på fem dagars utbildning.

Gick en härlig runda med hundarna, morgon runda, nej jag vill inte kalla det så vid middagstid, men när man jobbar hela nätterna blir dygnet vridet och jag har verkligen jätte svårt att veta vad jag skall kalla dom olika tiderna på dygnet. Morgon är ju på morgonen, middag på middag osv, oavsätt vilken tid jag går upp. God natt kan ju vara godnatt precis som man säger goddag det behöver ju inte betyda att man skall sova, utan bara ha en god natt. Ja ni hör, det blir snurrigt värre men jag är ju glad att jag inte har större problem än det ;)

Men till saken, vi går våran runda i "skogen" och hundarna springer och leker, Inez går framför mig ett tag då jag plötsligt ser att hon trampar på en orm, gissa om hjätat var påväg ur kroppen, tack och lov såg jag kanska snart att det var en snok, så kunde slappna av. Men kan säga jag gick med en klump i magen resten av promenaden, inte för att jag är ett dugg rädd för ormar utan för att jag är rädd dom skall bita någon av mina hundar. Så alla med hund där ute se upp för ormarna dessa fina sommar (eller kanske man säger vår fortfarande?) dagar.

Vittringen gör mig tokig, ett moment som kommer få mig gråhårig, hur skall jag få mina fyrbenta vänner att förstå och få en bra jämnhet i det. Har jag för höga krav, är min målbild orimlig? Jag måste försöka fundera ut om jag kanske skall börja ge efter lite och sänka några av mina krav på den ”perfekta” vittingen för att kunna känna mig nöjd. Det är ett moment man absolut inte vill ha någon osäkerhet i, man vill ha en hund som jobbar självständigt kan ta beslut och vara självsäker, så en liten konflikt är allt som kan behövas för att totalt krossa detta momentet. Jag känner hur jag blir irriterad för jag inte når dit jag vill, jag biter ihop, sliter mitt hår, sätter mig och funderar, där sitter jag nu. Hur fasiken skall jag bära mig åt, jag vill verkligen ha den 100% och jag vill ha det Perfekt fast att jag vet att den zonen jag har att spela på då är så marginell att den knappt finns. Måste jag tvinga mig själv tänka om i denna frågan. Nöja mig med ett ”bra” arbete men alltid 100% rätt. Eller skall jag satsa på att spela på den där lilla marginalen som när det lyckas alltid ger mig 10:an men där det också finns en chans jag ligger på 0. Vill ju egentligen inte sänka min målbild men jag vill ju heller inte riskera alla poäng, men någonstans vill jag ju tro att det går att jobba fram så man har ett 100% moment i alla fall 98% av gångerna. Och det är dit jag vill komma, men kanske är det som sagt orimligt.

Så många tankar som snurrar, så många idéer, så många mål och så många små små bitar jag vill ha på plats kanske söker jag och strävar efter något som fungerar i teorin men aldrig kommer vara genomförbart i praktiken.

Dagens träning kändes väldigt bra, Tiff och Qit jobbar jag på med som vanligt och det känns som vi ligger ganska bra till för SM fast att en semester ganska olämpligt innan är planerad. Men fast att jag ibland påminner mig själv att det faktiskt inte är så långt kvar känner jag mig ganska lugn. Suttit och kollat på filmer från träningar med Tiff igårkväll och det är väldigt givande och riktigt roligt att se hur mycket hon faktiskt utveklats, och fortfarande utvecklas.

Men störst framsteg idag gjorde Inez, äntligen känns det som detta med kamp och föremåls intresse börjar komma igång och idag var det stundvis riktigt bra drag i henne. Hon fick också gå sitt första "spår", hon följde spåret men tror inte jag skulle vilja säga hon direkt spårade men hon sittade godisarna i spåret och föremålet utan någon hjälp av mig, så näsan var i alla fall utan tvekan igång.

Ja vart skall jag börja, vet ärligt inte när jag uppdaterade riktigt sist och mycket har hänt, skall skriva ner endel här, det jag kommer på som hänt under dessa sista veckor + en liten uppdatering om varje hund.

Just nu är jag i Tidaholm, men har sedan jag skrivit sist hunnit med att lämna av Joline i Örebro, varit nere och hälsat på mamma i trollhättan, varit ute på klipporna i bohus och en liten tripp till Halland. Ja med andra ord är det full fart som vanligt.

Dagenn ute vid havet var helt underbar, tanken var att vi skulle fiska, ja några av oss gjorde det också, och ni som känner mig vet ju att jag faktiskt tycker det är riktigt roligt med fiske, men klipporna den varma sanden, den klarblåa himlen, sällskapet och solen, vände intresset åt något annat, vi pratade, lapade sol, solade och hade så otroligt mysigt. Det är alltid lika trevlig träffa familjen Gustavsson och fast att det är långt mellan gångerna vet man att dom alltid finns där, vi har så mycket minnen ihop och jag har känt dom så länge jag kan minnas och som barn på samma gata som små umgicks vi jämt. Så min 1 Maj blev en helt otrolig sommardag och den första riktiga sommardagen för i år, och jag hoppas det blir fler galna dagar med familjen Gustavsson i sommar!

Jag har också än en gång lyckats sätta mig själv i situationer där jag måste tänka lite längre och ta beslut som jag egentligen önskar jag slapp, känslan att jag önskar någon annan kunde bestämma åt mig upplever jag inte särskilt ofta men vad det gäller denna fråga har den uppkommit flera gånger. Jag gillar ju lite känslan av att väga chansa gå nya vägar ge upp det man har för att våga prova något annat, gå tillbaka det kan man alltid göra, ibland är vägen dit tuff, tuffare än den var första gången men omöjligt är det inte, man har ju varit där en gång. Men någonstans under detta sista året med så mycket nytt, så många möjligheter och vägar och så få steg om ens ett enda som jag backat har jag nog blivit mättad av den där otryggheten och drivet som får mig bara fortsätta gå och se möjligheter har på sätt och viss avtagit. Jag vill landa, jag vill ha rutiner och jag vill testa det här, tror jag. Hundarna är egentligen det enda jag har som ligger helt i min rutin, det enda som alltid finns där och som jag kan räkna med. Dom är där jag är och dom går där jag går, och jag är tacksam att dom ser glädje i allt jag hittar på och tar för mig, dom lägger aldrig någon stor vikt i någonting, dom är antagligen vana och för dom är det inte ens en utmaning längre. Men så står man där igen, har inte en aning hur man skall göra, jag vet jag satt mig i situationen helt själv och nu önskar jag ärligt att jag aldrig gjorde det, men samtidigt visar det väl sig med tiden det kanske fanns en mening med det. Ja jag tror dock jag har bestämt mig, om det är vad jag egentligen vill vet jag inte, men just nu, just i dag är det faktiskt det som känns mest rätt.

Nu till hundarna då:



Tiffany och jag kör på som vanligt, igår var vi på Hjo BK och tränade, efter passen med lydnadsträning körde vi lite agility, alltså hon är knappt tränad men jag måste säga att hon är jäkligt duktig! Agilitysuget kom tillbaka riktigt fort och plötsligt kände jag hur roligt det hade varit att ta upp det igen, men jag tror jag måste slå bort den tanken, hur skall jag ha tid!?
Tiffany har också varit med Rasmus och åkt traktor och nu mera är hon en hund som tycks fått ett intresse för alla tänkbara maskiner  man kan ha på en gård, hon verkar ha tyckt det va hel coolt för nu reagerar hon så fort hon hör ett större fordon närma sig.
Lydnaden går bra, hon känns jämn och hon är ju alltid lika glad och positiv, vi har en hel del jobba med och alla små delar gör mig tokig stundvis. Jag måste se till plocka isär en hel del moment igen och ändra om.



Qit är en storstadshund och förstår inte alls det där med friheten på landet, hon ligger helst inne och väntar på att jag skall säga till henne det skall hända något roligt. Träningen går bra och alla små grejer fungerar fint, störst fokus läggs fortfarande på attityd, nivåer och koncentrationen. Momenten tycker jag i helhet är fina, vi behöver jobba mer med att få allt hamna i rätt nivå och att hon lägger sin energi rätt.







Joline ja som ni läste innan lämnade jag av henne när jag var i Örebro. Hon och Amanda var på utställning i helgen hon fick ett VG. Jag kan tänka mig Joline var överlycklig få springa lite i ringen igen och dom hade garanterat roligt i ringen. Hon är kvar hos Amanda och lever livet ett litet tag, kan tänka mig hon kommer få köra massor av agility och få leva ett riktigt Sheltie liv. Kan erkänna det känns tomt inte ha henne när, hon är verkligen en speciell hund som alltid lyckas få en på bra humör med alla sina härliga idéer somatidigt är hon ju så enkel ha omkring sig så är ju aldrig till några besvär.



Inez och jag jobbar på, jag har lite svårt sätta fingret på henne, hon är en riktigt härlig valp, otroligt trygg, miljöstark, enkel och bekväm. När man jobbar med henne har hon bra koncentration och jag gillar hennes tänk och stabilitet. Men jag kan inte komma ifrån att jag skulle vilja det fanns mer intresse vadd et gäller föremål och leksaker, mer kamp och jaktlust. Hon håller på byta tänder nu och jag hoppas verkligen att hon kommer igång så fort dom släppt och hon fått dom nya. Men kanske jag hoppas för mycket? Känns lite tråkigt eftersom jag gillar henne så mycket som hund, hon är verkligen superhärlig på alla sätt, men kamplusten måste hon ha!