Jag har så mycket funderingar och så mycket tankar jag skulle vilja skriva ner, men vet inte vart jag skall börja så lägger ner det för tillfället, kanske dom ramlar över mig igen och då lättare kan få ner det i ord.

Just nu sitter jag i en lägenhet i Kiruna, på en kudde på golvet i ett tomt vardagsrum. Syrran flyttade till den här lägenheten i helgen och det är ännu minst sagt omöblerat. Har skall jag spendera min vecka tillsammans med min syster men också på egna äventyr.

Idag har älskade Simzon somnat in, han skulle bli 11 år om 10 dagar. Tänk så mycket minnen man har med honom och så mycket man upplevt tillsammans han har varit en otrolig hund att ha omkring sig och han har vekligen fått hänga med på alla typer av galenskap och aldrig backat för något. Det finns så många starka minnen och så mycket vi lärde oss av varandra Simzon har fått prova på allt och gjorde alltid sitt bästa och var faktiskt också bra på det mesta. Han är hunden jag gick 200p med på lydnadstävling, vi tävlade agria freestyle cup ett år och gjorde många klass 3 tävlingar i agility tillsammans.

När han var 6½år valde jag överlåta Simzon till min syster, Simzon gillade inte riktig bo med många andra hundar då han alltid haft lite svårt för andra hundar och min syster hade ingen hund och dom trivdes bra ihop så jag valde låta honom flytta dit. Dom passade jätte bra ihop och tävlade och lärde sig massor av varandra. Dock förlät aldrig Simzon mig för att jag övergav honom. Det är så märkligt, men Simzon som alltid varit en social och glad hund i alla människor och även så var efter att han flyttade ifrån mig var glad när han träffade alla andra människor utom mig, då gick han bara undan han hälsade inte på mig. Det kändes märkligt en hund man gjort så mycket med som man bodde ihop med i över 6 års tid, kan dom känna sig övergivna? och vara så envisa så att dom inte ens kan förlåta en för något man gjort fast att det var 4½ år sedan? eller vad var det för instinkter som skapade detta beteende. Ja jag lär aldrig få svar på det, men en sak är säker och det är att Simzon alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta. Och jag hoppas han förlåtit mig nu, när han lämnat detta livet.






Simzon med sina priser efter en tävling med syrran




Jean och Simzon