Joline och Inez leker på vardagsrums golvet där Qit ligger och gnager på ett ben, ouppmärksamma som dom är i leken ramlar dom över Qit som tydligt visar sitt missnöje, hon morrar dovt och visar alla tänder hon har i munnen, hela Inez kroppsspråk säger att ”sorry, jag drar mig undan” och försiktigt och med en låg kroppsställning och öronen styrkta längst sidan smyger hon iväg. Joline stannar kvar och lukat frågande på Qit’s tänder, Qit bryr sig inte om Jolines närgångna beteende och fortsätter gnaga på benet. Joline, hunden som ingen någon gång ser som ett hot, som ingen inte ens när hon försöker bli så arg hon bara kan tar på alvar och hunden som förlåter alla för allt och aldrig skulle försvara sig eller sina ägodelar. Men som trotts det studsar sig igenom livet alltid lycklig, alltid glad och för henne fast att hon nog är längst ner i näringskedjan och har noll överlevnadsinstinkt är livet väldigt enkelt. Hon tror hon är bäst och hon tror alla älskar henne, och skulle dom inte göra det gör det inget för då kan man alltid bara studsa vidare, lika lycklig och glad och fundera över vad det var den var så arg för, för det kan ju inte vara på henne. Alla borde försöka leva lite mer som Jojo :)