Jag får en klump i magen varje gång, känner hur paniken växer i mig. Detta är fuktansvärt men jag vet att jag måste! Det är inte för min skull, inte för någon annans, bara för henne. Men det känns och det gör så förbannat ont, kommer det någon gång kännas bra kommer jag någon gång få veta om jag gör rätt? Kommer jag klara vara så stark att jag fixar det här? Jag måste för jag får inte vara en egoist!

Nu kan jag inte hålla tårarna längre för plötsligt är allt det overkliga så verkligt.