Att några så små obetydliga ord kan kännas så mycket

 

"Såklart vill jag ha den, men bara om det är så att du inte kan ta med dig den. Då vet du vart den hamnar i alla fall, Vi kan hänga upp den i mitt rum i ditt nya hus. (Hoppas verkligen det fortfarande finns ett "mitt rum")"

Tack för dom orden Amanda, dom värmde och fick mina känslor att rusa åt många olika håll, dom ger hopp, dom ser framåt, men dom skapar också lite förtvivlan men på något underligt sett som ger lite glädje.

Hos mig kommer du alltid ha ett rum, det kanske inte alltid kommer synas, men det kommer finnas där <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0