Livets vändningar

I'm not telling you it is going to be easy,
I'm telling you it's going to be worth it!



Livet tar vändningar, det är jag väl medveten om och den senaste tiden har påmint mig mer än jag någon gång kunde förutse. Men jag har också lärt mig att man måste våga chansa, våga satsa, se alla möjligheter och till viss del blunda för vad som kan hända om saker och ting går i kras.  Skulle det göra det får man ta det då. En sak i taget, kanske inte alltid fundera och analysera så mycket utan köra på och göra det första som faller en in. Jag vet många av mina vänner sagt till mig vänta att jag skall vänja mig vid mitt nya liv innan jag tar fler beslut och gör fler omställningar. Men jag måste gå på min magkänsla och göra det som jag känner att jag borde göra, just nu, inte imorgon och inte igår.

Alla som känner mig vet att jag är en person som ger allt eller inget, det finns inga mellanting. Jag är sådan och vet att det är inget jag kommer ändra på, och ärligt vill jag nog inte det heller.  Men det innebär också att när livet förändras måste jag ändra på mina spelregler. Som jag skrivit tidigare är vallningen något jag gått in på det sista när möjlighet fanns. Jag hade tre i stort sätt ”rena vallhundar” Jean, Spot och Svea, visst jag tävlade annat med dom också, men vallningen var det vi satsade på och det vi bestämt oss för att göra, som det ser ut idag kommer jag inte kunna satsa på vallningen och jag har skrivit det tidigare.

Spot och Svea skulle få bli stadshundar, men ja som ni alla förstår med två fina vallhundar som är uppväxta på en gård, lever för att få arbeta med djuren plötsligt skall bli stadshundar, jag är den enda som kan bestämma deras öde och fast att dom anpassat sig ganska bra här märkte jag ju ganska tydligt att dom blev understimulerade och ville ha mer, dom är vana vid det och uppväxta med det. Så för ett tag sedan bestämde jag att jag måste låta dom gå, jag bestämde jag skulle satsa helt på lydnaden, och jag skulle ge Svea och Spot det liv dom var vana vid och ville leva. Det är ju absolut aldrig roligt att ta farväl av en vän, och många minnen kom upp i helgen när jag hade Spot’s nya matte här på besök, så mycket jag och Spot upplevt tillsammans, vårt liv påbörjades med att vi fastnade på Heathrow flygplats och fick spendera 2 dagar extra i London, hur vi sov helt utmattade hela natten på hotellrummet i London den natten efter att spenderat över 10 timmar på flygplatsen och flyttat fram våran resa i hopp om att jag skulle kunna komma iväg. Första gången vi släppte honom på får han är 13 veckor och bara vallar. Så många drömmar och så stora förhoppningar jag hade på den hunden. Men jag vet ju att som min situation ser ut idag kommer vi aldrig kunna uppfylla eller uppleva dom, det finns varken utrymma eller möjlighet till det. Så ja som ni förstår har Spot och Svea flyttat, dom har fått det liv dom är värda och det liv dom vill veta. Det känns inte roligt, men det känns nödvändigt och det känns bra i hjärtat även om det ibland gör ont.

Men mitt i allt händer det saker som får allt kännas bättre och ibland är det ödet som styr och då blir allt så självklart, det är som en bekräftelse att man faktiskt gör rätt, en vägledning som visar vad det är man skall göra och vad jag bör gå in helhjärtat i. Hur livet bara slumpar sig och när min underbara vän Malou kontaktar mig för att berätta att hon skall sluta med hundarna, och satsa på annat. Det kommer som en chock men jag förstår henne, jag förstår hennes tänk och jag förstår varför hon gör det. Vi pratade en del om det och en dag frågade Malou om jag visste någon som kunde tänka sig ta hennes super Qit, alla som träffat Qit vet, att det antagligen inte finns någon som inte skulle kunna tänka sig Qit. Jag behövde inte många sekunder innan allt kändes så självklart, det var ju lydnaden jag vill hålla på med och det jobb Malou gjort med Qit är helt fantastiskt. Och det är en hundtyp som tilltalar mig perfekt, så efter att vi pratat lite om det var det klart och när Malou säger att det skulle kännas så bra om hon hamnade hos mig blev jag alldeles varm, och att hon ger mig detta förtroende känns helt otroligt. Att få möjlighet förvalta ännu en kanon hund inom det jag tänker satsa på känns fantastiskt. Qit är van vid att leva i staden, hon är van vid att vara med på alla äventyr och anpassad till det liv jag nu lever. Och att hon och Tiffany som annars är väldigt kräsen eller om kanske säga omöjlig när hon väljer vänner har gillat Qit sedan första stunden gör ju inte valet svårare, dom kommer bli ett Team utan dess like, vi kommer bli ett Team utan dess like!

Tack tack tack min underbara vän att du gav mig detta förtroende!
Tack tack tack för att du gav mig det bästa du hade!

Och jag lovar dig att jag alltid kommer att finnas där för dig, jag lovar jag alltid kommer ställa upp för dig och jag vet att jag aldrig kommer att kunna kolla på Qit utan att tänka på dig. Jag kan lovar att vi inte kommer göra dig besviken! 

Så många känslor senaste tiden, men jag känner att det känns rätt, även om jag saknar mina underbara grå. Men jag vet att vi alla är värda det liv vi förtjänar och jag vet att genom dessa jobbiga besluten kommer vi alla att få det. Och på något sätt känns det nu skönt att jag tagit tag i allt jag bestämde mig för att ta tag i. När jag sitter här nu vet jag att det är såhär det kommer vara det kommer inte ske några fler förändringar och vi kan nu bara blicka framåt och börja leva vårt nya liv fullt ut.




























Kommentarer
Postat av: Malou

Tack för att du vill förvalta och älska min bästa vän.



Ni kommer bli ett fantastiskt team tillsammans, eller jag borde nog skriva TRIO <3 Jag kommer följa era upptåg, och stötta er oavsett vilka vägar ni väljer att gå!



Kärlek <3

2011-12-13 @ 14:24:55
URL: http://www.miqs.se
Postat av: Malin

Lycka till med allt vännen !

//Malin

2011-12-13 @ 14:39:52
URL: http://www.wheats.se
Postat av: Carina

<3

Dina beslut kommer att bli bra för alla.

2011-12-13 @ 16:47:13
Postat av: Pia

Ja, det händer en hel del i hundvärlden, märker jag. Vill man inte syssla med hund, så är det ju helt rätt beslut att göra sig av med dom. Som du skriver - dom förtjänar ett bra liv. Men tog inte Malou en valp från din sista kull?

2011-12-20 @ 23:15:40
URL: http://pajad.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0